- det mesta är ännu ogjort
Torrent Droid är en minst sagt intressant tjänst – om än rätt så tveksam ur legal synpunkt. Tjänsten går till så att man med sin mobilkamera scannar in streckkoden på en DVD eller CD butiken och trycker sedan ”ladda hem”. Och vips – när man kommer hem har datorn laddat hem vald skiva eller film.
- Smidigt eller vad?
Programmet kommer att släppas om en månad enligt upphovsmannen, Alec Holmes, men fungerar bara till mobiler med operativsystemet Android.
Klara, scanna, ladda
För ett drygt decennium sedan kostade en inspelningsbar cd-skiva ca 150 kr och jag köpte min första CD-brännare för 2.000 kr – en begagnad Yamaha med släd-inmatning. Idag sitter det en DVD-brännare i de flesta nya datorer som säljs och de en tom DVD-skiva kostar en knapp tia och rymmer dessutom nästan 7 gånger så mycket data. Bandbredden har ökat markant sedan jag satt där med ett 28k modem och vi kan idag ladda ner musik, film m.m. både snabbare och billigare. Dessutom har vi möjligheten att göra det nästan överallt med mobilt bredband. Fildelningen florerar och media sprids över hela världen snabbare än någonsin.
Bakgrund
Fildelning och upphovsrätt har varit en debatterad fråga i flera år nu och jag bestämde mig därför att försöka sätta mig in i problematiken och argumenten för att kunna bilda mig en egen uppfattning.
Ett av de största stegen bakom dagens fildelningsdebatt togs hösten 1999 när betaversionen av Napster lanserades på download.com. Innan dess fanns det visserligen andra metoder att dela filer, som t.ex. FTP, IRC och rena nedladdnings-sidor som t.ex. Mp3.com, men med Napster erbjöds användarna ett användarvänligt gränssnitt som förenklade sökningen avsevärt och man kunde enkelt dela med sig av sin musiksamling. Efter flertalet stämningsansökningar fick dock Napster stänga ner sin verksamhet 2001 – konstigt nog försvann inte problemet…
Längs vägen här vi sedan sett flera, mer eller mindre lyckade, tekniska lösningar som t.ex. Kazaa, Gnutella, LimeWire, DirectConnect och nu senast BitTorrent / PirateBay. Parallellt med dessa mindre ädla lösningar har det även dykt upp initiativ mer specifikt ritkade mot den legala sidan av digital mediadistribution. Här ser vi applikationer som bl.a iTunes, som lanserades 2001, i spetsen och nu senast en svensk uppstickare i form av Spotify.
Sedan 2005 är det – i Sverige – inte bara olagligt att göra upphovsrättligt skyddat material tillgängligt på nätet utan även att ladda hem det. Ett fåtal har dömts till böter för detta brott, men än så länge har inga fängelsestraff utdelats. Musikbranschen har även lagt mycket tid och pengar på att motarbeta piraterna genom diverse kopieringsskydd som bl.a. drm – men till vilken nytta när det sitter tusentals människor över hela världen som gör allt de kan för att knäcka dessa skydd?
Vad gör upphovsmännen själva?
En del våghalsiga artister har försökt att gå mot strömmen genom att släppa låtar gratis på nätet, medan andra lagt i backen och motarbetat allt vad digital distribution heter. En artist som skapat en egen intressant affärsmodell kring digital distribution är Marit Bergman. Man kan helt enkelt prenumerera på hennes musik och får då en ny låt i månaden. Detta initiativ tycker jag är ett fullkompligt lysande exempel på hur man – istället för att motarbeta – ska ta tillvara möjligheten till alla nya affärsmodeller som är möjliga genom digital distibution. Det blir verkligen spännande den dag när en av de största artisterna eller filmbolagen ställer sig upp och säger ”vi ger upp” och slutar att ditribuera sin musik/film i fysisk form för att istället fokusera på att så många som möjligt ska få se och lyssna på deras verk. En viktig skillnad mellan musik- och filmindustrin är att musikbranschen har stora potentiella intäkter vid konserter – en intäktsström som inte filmbranschen har på samma sätt.
Den digitala distributionen har dessutom gjort det möjligt för miljontals små artister att dyka upp ur den ocean av musik och video som dagligen skapas runtom i världen. Varje minut läggs 13 timmar video upp på Youtube – och siffrorna för MySpace är säkert liknande. Många små nischer, som tidigare haft svårt att hitta sin publik, har plötsligt hela världen som scen – helt underbart!
För eller emot?Jag har visserligen förståelse för alla de upphovsmän som inte längre kan ta betalt för sina skivor och filmer på samma sätt som innan, men faktum är att möjligheten att ladda hem piratkopior finns och det har hittills visat sig oerhört svår att stoppa, trots skärpta lagstiftningar och diverse kopieringsskyd. Så frågan är om de inte får inse sig besegrade av tekniken och göra en ”180″ och försöka dra nytta av tekniken istället?
Pirat-förespråkare menar ofta att man även tidigare kopierat musik och film med hjälp av ett kasettband och VHS, men jag tycker att den globala spridningen tar diskussionen till en högre nivå än tidigare debatter i frågan. På 80-talet satt jag ju själv och spelade in låtar från Tracks och jag har fortfarande hela Macken-serien inspelad på VHS, men idag har jag access till i princip all musik och film som släpps - inte sällan före den officiella releasen.
Vissa fildelnings-vänner menar också att det är någon form av demokratisk rättighet och att en lagstiftning skulle kränka den personliga integriteten. Detta tycker jag i grunden är två svaga argument. Varför skulle det vara ok att ladda hem Metallicas nya skiva utan att betala – bara för att det görs digitalt – men fortfarande vara olagligt att ta med sig samma skiva från Åhléns utan att betala? Samtidigt är den nyklubbade IPRED-lagen tveksam eftersom den ger branschorganisationer rätt att söka upp misstänkta fildelare och sedan ta reda på vem som står bakom ett IP-nummer. Det känns som det tangerar gränsen för min nivå av integritet.
Vem vinner – vem förlorar?
Internetleverantörerna
- säljer bredband som aldrig förr och har väl egentligen inget att förlora på ökad datatrafik
Konsumenterna
- får tillgång till all tänkbar musik & film och riskerar inte speciellt mycket i
Upphovsmännen
- lider av minskade intäkter från skivförsäljning men får tillgång till en global spridning av musiken
Slutsats
Jag är övertygad om att piratflaggan kommer att fortsätta vaja på piratskepp fyllda av upphovsrättsligt skyddat material. Dessa kommer att segla vidare på all världens hav så länge det inte finns några prejudikat med dömda pirater. Några enstaka har hittills fått gå på plankan, men ännu har ingen blivit hajmat. Inte heller har någon fildelare kölhalats rejält eller tatuerats med den klassiska pirat-dödskallen. Det finns visserligen en problematik kring den typ av lagstiftning som krävs i frågan – eftersom det i så fall är fråga om ett globalt regelverk – så kanske är musik och filmindustrin ute på ett mission impossible…
Dubbel glädje är (fil)delad glädje
Läste just dagens ledare från Dagens Media om hur många bolag fortfarande inte fått med sina kunder på det digitala affärs- och produktutvecklingståget. Detta är något som jag tror riktigt mycket på. Ganska konstigt eftersom det ju är kunderna som bestämmer (betalar). Dessutom besitter kunderna ofta unik kunskap om vilka brister och möjigheter som finns hos produkterna eller tjänsterna.
- Varför inte ta vara på denna all kunskap på ett effektivt sätt?
Om jag drev en egen affärsverksamhet skulle jag mer än gärna låta kunderna vara med och utveckla den. Samtidigt skulle jag vilja ha möjlighet att som inköpare eller konsument uppskatta en möjlighet att på ett enkelt sätt vara med och utveckla de produkter och tjänster som jag använder. Många av de som inte ger sina kunder denna möjlighet är rädda för att man ska få dålig publicitet och en massa klagomål – men om nu den stora massan visar sig vara missnöjda så kanske produkterna/tjänsterna inte är så bra som säljaren tror/lovar?
Folk i allmänhet är idag väldigt intresserade av att recensera, utvärdera, betygsätta och bedöma – och det gäller allt från enskilda produkter och leveranskvalitét till butikskoncept. Men jag tror även att dessa personer är intresserade av att utveckla på ett öppnare sätt än vad vi tidigare sett. Open Source och Open Innovation är andra begrepp som tangerar samma område. Förutsatt att man har en professionell och genomtänkt strategi för dem är dessa ”2.0-filosofier” i mina ögon både innovativa och kostnadseffektiva marknadsundersökningar från de som skapar affärer – nämligen kunderna. Och det hela görs 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året, över hela världen – minst sagt grymt!
För att summera mina tankar tror jag att CRM är på väg att ersättas av CIM (Customer Involvement Management), Open Source och Open Innovation. Därmed inte sagt att Relationerna i CRM blir mindre viktiga, men när Involvement släpps lös i CIM kommer detta dessutom att resultera i bättre relationer. Flera har kommit en bra bit på väg, men den stora massan sitter fortfarande på läktaren och vågar inte ge sig ut på den nya Open-arenan. Det blir onekligen spännande att se vilka som hänger på Involvement-tåget framöver.
Mitt senaste exempel på CIM är att den lokala ICA-handlaren skulle renovera sin butik och ville veta vad jag ville kunna köpa för frukt & grönsaker där – ICA involverar!
Förslagslådan är passé – länge leve ”Open Involvement”
Idag har över 80 % av Sveriges befolkning tillgång Internet och vår vardag präglas inte längre bara av traditionella medier som tidningar, radio och tv. Internet har blivit en del av ditt, mitt och vårt liv.
Vi har gått från:
… listan kan höras lång.
Dessutom har många applikationer dykt upp i spåren av att bredbandsuppkopplingarna som spritt sig likt en löpeld på vår jord. Exempel på dessa är MSN, FaceBook,Twitter, Bloggar … en lista som också kan göras betydligt längre. De flesta av dessa blir endast en typ av dagsländor – eller kortlivade flugor för att citera Ines Uusman (1996) – men några består.
En fråga jag ställer mig är hur många applikationer och onlline-interface vi kan hantera. När jag räknar igenom mina login för olika online-applikationer slutar det på en bit över 20, som jag använder mer eller mindre frekvent. Räknar jag dessutom in alla webbsidor utan login som jag besöker så har jag inte slutat när jag kommer till 50. Som jag ser det betyder detta att vi står inför en Webb-konsolidering där man helt sonika samlar de bästa på ett och samma ställe. Till exempel använder jag iGoogle dagligen och tycker den är lysande. Där har jag koll på e-post, väder, ekonominyheter och följer mina favoritbloggar. I princip kan man ju lägga in vad man vill – briljant. Operativssytem och mjukvara online i s.k. Clouds och Open Source tror jag stenhårt på – vad tror du?
Den uppkopplade generationen letar inte heller längre efter information i Nationalencyklopedin – man Googlar ju så klart. Flera har sagt upp sin fasta telefon och morgontidning – för Skype ger ju oss så mycket billigare röstkommunikation och tidningarnas nätupplagor ger oss rykande färska nyheter – och allt detta gratis! (om vi kan stå ut med lite reklam) Jag ser med spänning fram mot Chris Andersson’s nya bok om den Freemium. Affärsmodeller som denna är en spännande utmaning i sig och jag tror vi kommer att se fler innovativa affärsmodeller för detta de kommande åren. Se på Second Life där man som användare betalar för att bygga sin egen virtuella värld – m.a.o. göra det jobb som programmeraren annars skulle gjort. Och detta upplägg attraherar över 15 miljoner människor – enormt spännande!
Inte heller tillgången till video är begränsad längre. Vi behöver inte nöja oss med SVT:s utbud längre utan har ett i princip obegränsat utbud online med video-giganten Youtube i spetsen. Spännande är att gamla SVT hakar på med SVT-Play och Prima. Men vad betyder då detta? Jo, vi ser vad vi vill – när vi vill. Vad blir nästa steg? Kanske personligt anpassade nyhetssändningar baserad på en intelligent motor som, likt Googles sökmotor, automatiskt plockar fram de nyhetsklipp som just du är intresserad av. Med denan typ av tjänst kan du fokusera på rätt nyheter vid rätt tidpunkt. Vidare kommer den videobutiken runt hörnet vara ett minne blott om några år och att sälja fysiska DVD-filmer känns inte heller som framtidens melodi, om du frågar mig. Jag tror att vi istället kommer ha en dator med diverse digitala rättigheter att se filmer – vart vi vill och när vi vill – så länge vi är uppkopplade. Musikbranschen står inför samma dilemma, men det får vi ta en annan gång här i bloggen.
Om man nu jämför denna utveckling med tidigare teknik-evolutioner så har det gått snabbt – väldigt snabbt. Några exempel på dessa är innovationer tryckpressen, ångmaskinen och bilen. I jämförelse så har det gått i ett rasande tempo med Internet. Man kan visserligen argumentera att Internet funnits sedan 70-talet, men det först det senaste decenniet som utvecklingen accelererat. Nu är vi mitt uppe i en tid av rasande snabb utveckling på bred front och man kan bara tacka för att man har möjlighet att ta del av den!
För Sverige i en uppkopplad framtid
Visst är det underbart att det inte krävs mer än kanske 100 lakan (eller snarare ett par helgers kodande & design) för att sätta upp en fullt fungerande webbsida om idén redan är kläckt. Och om sidan sedan skulle visa sig tillräckligt bra/efterfrågad så behövs nog inte speciellt mycket extra pengar för att den ska bli riktigt framgångsrik tror jag. Men kan man verkligen bygga en webbsida kring annonsintäkter uthålligt med tanke på hur illojala besökarna varit/är/kommer bli? Kommer inte folket att bli lika trötta på online-reklam om 2-3 år som man idag är på tv-reklam? Det tror jag – och kanske kommer det gå snabbare än så…
Som jag ser det är den andra stora utmaningen för dagens och framtiden e-entreprenörer (vid sidan om online-annoseringens framtid) själva informationsflödet. Sökmotorerna, med Google i spetsen, löser ivsserligen det grundläggande behovet genom en mycket kompetent och intelligent sökmotor. Men för den kanske något odisciplinerade ”medel-surfaren” handlar det inte längre bara om hemsidor. Det hela känns lite som det välkända kortspelet ”Finns i sjön” – fast med 10 kortlekar (och de blir bara fler för varje dag 
som går ).
Kategoriserade sök är därför något jag tror kommer bli nästa steg. Det finns visserligen redan i viss mån – men jag tror dessa måste bli både fler och mycket bättre för att vi ska kunna utnyttja webben mer effektivt i takt med den snabbt ökande mängden information som finns att tillgå.
”www-kvalitét” är alltså något jag konkret eftersöker och saknar. Givetvis blir detta bättre med relationslänkar, rekommendationer, grupper m.m. men frågan jag ställer mig är om vi användare inte riskerar att tröttna på att leta i denna Amazonas av information snart om inte sökvägarna blir tydligare. Det skulle vara intressant att mäta hur mycket tid man spenderar på att leta relevant information på nätet.
Alltså, missförstå mig rätt nu – jag är inte för någon form av reglering av nätet – tvärtom. Ett vikande intresse för över-reklam-finansierade webbsidor, synkroniserat med ett ökande intresse för Wiki:s, User-provided Content och Open Source, kommer bli framtiden – där man tillåts vara effektiv online. Online-accuracy kandiderar till att bli nästa modeord i den uppkopplade världen.
Sök, och du skall finna
